jag hatar att göra saker som är tråkiga

Min pappa är inte den mognaste i världen, han är väl ansvarsfull och så, men han tycker det är roligast att titta på tv, dricka whiskey och käka nötter. Igår sa han att det faktiskt inte är han fel att det står i passet att han är 52.

Det är inte mitt fel att jag är 22, jag skulle mycket hellre vara 5, eller 7. Gå i skolan, spela kula, läsa roliga böcker, titta på James Bond på fredagarna och äta popkorn, åka på fina semestrar, rymma hem till farmor och farfar, bygga med lego och bara ha det fint.


Viktor, William, jag & Lisa

Nu för tiden är allt grått, neonen har tappat sin lyster och framtiden är dyster. Det spekuleras i arbetslöshet på 9%, utförsäljningen av allmännyttan fortgår, det finns en risk att vi får nationalsocialister vid makten, hatbrotten ökar och inget känns särskilt roligt. Borta är barndomens glans och hoppet inför framtiden. Dagarna då allt var tråkigt kunde man ganska enkelt trösta sig med att när jag fyller 15 kommer allt att bli bra. Det fungerar inte lika bra att tänka att allt blir bra när jag fyller 25, för risken är stor att allt är värre då.